Barn och syskonbarn-eget liv

Det finns i huvudsak 2 sker som är bra med att ha en egen hemsida och en egen blogg…..man får skriva om vad man vill och skriva precis det man tycker för det är faktiskt upp till var och en om de vill gå in och läsa eller inte;-)

Ofta är det så att man lätt startar ett krig om man offentligt har en åsikt-framför allt om den åsikten inte stämmer överens med andras åsikter;-) Men jag tar risken;-)

Jag har två syskon, en bror och en syster. Min bror har jag hjälpt på alla tänkbara sätt,både ekonomiskt och rent fysiskt. Min syster har jag också hjälp väldigt mycket genom åren,dock aldrig ekonomiskt. Hon har i sin tur alltid ställt upp för mig, både hon och hennes man.

Min syster och hennes dåvarande man hjälpte våra föräldrar mycket då de levde.Jag var i tonåren då och kanske inte lika hjälpsam;-) Men jag har hjälpt dem desto mer då jag blev äldre. Min bror lämnar vi utanför detta….

Min systers barn är nu tillräckligt stora, anser i alla fall jag, att de borde ”ta ansvar” för sina föräldrar som båda två inom kort fyllt 60. De har inte samma ork längre och dras med en del krämpor.Visserligen inga stora sådana men ändå!!

Jag tycker att deras ungar är oerhört tröga på att hjälpa sina föräldrar.De kommer gärna och hälsar på men vill då att de ska göra ”roliga saker” tillsammans. Ja det klart att man vill göra roliga saker tillsammans men de kanske skulle fundera på hur mycket de behöver hjälp med. Det är jättesvårt för föräldrar att säga ”nej vi har inte riktigt tid, vi har 1000 saker som måste göras hemma på gården nu när vi är lediga några dagar”.

Föräldrar vill så gärna vara sina barn tillags och tänker då istället ”ja ja de är ju inte hemma så ofta”.

Jag som bor granne med min syster ser var och varannan dag hur de försöker få saker och ting att gå ihop med allt som behöver göras. Lagård behöver ny plåt, stallet ska saneras, ridbanan ska rensas från ogräs, staket ska dras om, stallet håller på att kaklas….listan kan göras precis hur lång som helst….Sen ska hon dessutom hjälpa mig till ortopeden när det behövs.

Barnen har vid ett par tillfällen blivit omskakade av att pappa varit sjuk och även mamma. Varför är det ingen av dem som kan känna att de kan komma hem och ge föräldrarna en hjälpande hand istället för att komma hem och förvänta sig att det ska hända ”roliga saker” när de kommer hem?!?

Självklart har de två stora barnen ett eget liv men i min värld har man som barn ett ansvar att hjälpa sina föräldrar då de blir äldre, de har ju i sin tur stöttat och hjälp oss under alla år INNAN vi slog rot och skapade ett eget liv.

Nu är vi alla olika….jag har under alla mina vistelser hos syrran, innan jag flyttade till ön, hjälpt till med allehanda saker. Målat hus, lagt golv,satt plåt,kört hö m.m……jag tycker att det är roligt att jobba och hjälpa till men även om jag inte skulle ha tyckt det så hade det varit självklart för mig att hjälpa till- det är ju min familj,min syster!!

Jag känner min syster och hennes man…..de skulle aldrig säga till ungarna att de faktiskt får göra några handtag då de kommer och hälsar på,aldrig!

Det klart att de tycker att det är trevligt att barnen hälsar på, att de äter middag ihop med svärföräldrar, att de åker runt och hittar på saker……Visst självklart,ta med mamma eller pappa på något kul,de gör dem gott ibland men kanske inte varenda dag.  Kanske de skulle uppskatta att få ett handtag också. Och det går ju så fort, det är kanske några futtiga timmar det handlar om, så lite tid i livet men så mycket värt för dem.

Oavsett vem av er som läser detta av er ungar så vet ni själva vem som ska ta åt sig eller inte. Känner ni att ni är den unge som lätt hugger i och hjälper till så är det väl så. Jag har min åsikt och den står jag fast vid.

Alla ni 3 ungar har fått så mycket uppbackning och hjälp genom åren att ni borde åka hem och ställa er på kö för att få hjälpa till. Och att man var med och körde ett hö-lass för 2 år sedan hjälper inte idag;-)

Det kan låta hårt men en dag är era föräldrar borta och då blir det svårt att ge tillbaka det som du själv fått. Gör det NU medan de lever så slipper du sitta och ångra saker när de är borta.

Båda mina föräldrar är borta och det känns förbannat skönt att veta att man gjort vad man kunnat för att stötta och hjälpa dem på ålderns höst, så vet jag att syrran också känner för hon har alltid också funnits där hos dem och hjälpt dem!!


Det här inlägget postades i Westyarnhillside info. Bokmärk permalänken.

Kommentera