Dagen slutar inte alltid som planerat

Från och med idag kommer livet se lite annorlunda ut för mig. Det kommer gå men det kommer ta tid att återställa allt som det var innan.

I Onsdags åkte jag och Dollar på hoppträning.Det var länge sedan sist på grund av att han varit dålig i omgångar. Han var så pigg och fräsch och glad att få hoppa igen:-) Han bockade som en 3-åring och busade hela tiden. Jag fick sträcka upp honom ordentligt flera gånger för att han skulle hålla fötterna i backen då vi red fram. Det kändes otroligt kul att äntligen vara tillbaka:-)

MEN….

så hände det som inte fick hända,det som bara är olyckliga omständigheter,det som inte är någons fel….

Efter en landning missförstod han mig och svängde vänster istället för höger och jag kände det direkt och försökte korrigera honom men han var så glad att han genast började skutta ännu mer till vänster och jag kom i obalans och fick över vikten på höger sida.Han blev orolig av det och skuttade ännu mer och jag hängde ännu mer på höger sida….

Jag höll fast mig och tänkte ”aldrig att jag släpper,inte en chans” men till sist hade jag inget val för han hade fått upp sån fart och centrifugalkraften ökade på trycket än mer…

jag var tvungen att släppa och ”valde” att släppa mitt för en staketstolpe….

Jag flög rakt in i stolpen med min högra sida så den tog tvärs över huvud och öra.Sen vet jag inte riktigt hur jag landade men min högra fot gick sönder,jag tappade känseln och kunde inte röra benet.

Jag låg en stund för att känna efter medan alla andra oroligt satt på knä och undrade vart jag hade ont….men det kunde jag ju inte svara på DÅ.

Till slut kom jag upp sittande och började känna av min högra fot…..det var definitivt något som var fel. En stukning,vrickning,vad som helst….

Foten svullnade men jag trodde då att jag skulle kunna ta mig hem själv med hästen,att det skulle gå att gå på foten om jag bara vilade en stund. Jag försökte att sätta ner den men det vek sig,det var helt omöjligt att stödja på den för den tog helt enkelt inte belastningen.

De andra sa till mig att åka till akuten men DET hade jag inga planer på,herre gud det får väl gå över tills i morgon,lite smärta har man väl haft förr.

Det slutade med att snälla Lolle tog Dollar i lastbilen och körde hem honom:-) Jag åkte med och sen kom syrran hem till oss och sa att ”nu åker vi till akuten,punkt”

Och så fick det bli.Vi åkte in och jag är ännu kvar här:-( Det som jag trodde var en stukning visade sig vara något bra mycket värre än så…

Prognosen nu är illa då flera ben i leden är krossade. Läkaren garanterar ingenting mer än att jag kommer kunna gå(förhoppningsvis)om 4-5 månader.

Han tror inte att jag kommer kunna fortsätta i yttre tjänst och än mindre rida….

Såklart rasade jag rakt ner i källaren…..jag som knappt suttit still mer än 1 minut i taget i hela mitt liv.

Men nu har jag funderat och nu börjar hornen växa igen:-) Jag har uträttat mirakel förut och jag vet att ingenting är omöjligt. Jag har haft skador förut men jag har alltid lyckats komma tillbaka så det tänker jag göra den här gången också:-) Det finns värre saker i livet,det kunde gått värre;-)

Resan börjar här och nu.Jag ligger i en sjukhussäng med foten i högläge och har ibland in i helsike ont men det kommer gå över,det vet jag;-)

Och jag har världens underbaraste man som fixar med hästar,skickar blommor,fixar tidningar,film och ringer hela tiden. Vi har gått igenom svåra saker förut och det är också det som gjort oss så tajta,det här kommer vi att fixa:-)

Bekymret nu att lösa är att få tag i någon som är riktigt duktig som kan rida mina hästar…..och duktiga ryttare växer INTE på träd som ni vet;-) Men allt löser sig:-)

På väg till akuten....

Provisoriskt stödbandage i väntan på operation

Det är språngbenet som är krossat

Om jag förstått läkaren rätt så är det språngbenet som är trasigt.Jag kommer att få mer info i morgon då vi ska titta på röntgenplåtarna tillsammans. Han flögs ner från Huddinge sjukhus i dag och han är ortopedspecialist så nu får vi hoppas på det bästa:-)

Min underbara soulmate skickade blommor idag,de kom SÅ lägligt,precis då läkaren varit här och jag kände mig som mest deppad kommer sköterskan in med en stor bukett rosor och en söt liten nalle sittande mitt i buketten:-) Den lilla nallen sover på min arm nu;-)


Det här inlägget postades i Westyarnhillside info. Bokmärk permalänken.

Kommentera