Lite tankar från sängen

När min mamma blev sjuk 1993 så låg hon i flera månader på sjukhus efter att hon blivit opererad. Jag satt hos henne varenda kväll under hela den tiden,det blev som ett uppdrag,jag var tvungen att åka dit annars fick jag ingen ro i kroppen. Ibland kunde man undra vad det var för nytta med att sitta där varenda kväll med tanke på att hon fick mycket smärtstillande och sov långa stunder då jag satt där. Men hon vaknade till då och då och tittade med ett leende på mig och sa ”sitter du här ännu,du måste inte vara här,åk hem om du är trött”. Men av någon anledning gjorde jag inte det,jag satt där varenda kväll och löste korsord eller läste nån tidning.Sen pratade vi en stund då hon var vaken och det var de där små korta stunderna som gjorde att jag satt där;-) Jag såg på henne att hon tyckte det var skönt att det var någon hos henne,inte bara vitrockar som kom och gick. Hon fick tiden att gå och fick lite ”ny luft” när jag var där.

Det här är många år sedan och mamma gick bort 1995, två år efter att hon blev sjuk. Men jag kan inte låta bli att tänka på det nu när jag själv ”sitter fast” i en sjukhussäng. anledningen till att jag ligger här är en fjärt i rymden i jämförelse, de tar väl hand om mig och jag vet att jag snart kommer hem men stunderna när syrran kommer på kvällen är ändå en höjdpunkt:-) Hon har varit här varje kväll en liten stund och pratat och det gör skillnad.Man får lite ”inputs” hemifrån och det känns att man räknas.Det är ganska deprimerande att ligga på sjukhus för de flesta.Nu känner inte jag av sådant,det ligger inte för mig men jag kan förstå andra som kanske ligger under lång tid och med svåra sjukdomar.

Jag tillhör den sorten som sällan eller aldrig uppsöker sjukvården,det ska väldigt mycket till och oftast krav från annat håll som i så fall ser till att jag kommer till läkare.Inte för att jag är rädd på något vis,mig får de sticka och skära i om det krävs men jag tycker bara inte att jag hör hemma här. På sjukhus ska människor vara som är sjuka…..och jag ÄR inte sjuk,jag har bara lite svårt att gå;-)

Tack syrran i alla fall för att du varit här och sällskapat mig:-) Snart ska detta lilla äventyr vara över och innan veckan är slut bör jag vara hemma igen;-)

Det här inlägget postades i Westyarnhillside info. Bokmärk permalänken.

Kommentera