När isen brister

Tog Dollar på en ridtur i skogen, vår nyfunna ridväg:-) Halvvägs fick han för sig att det absolut INTE gick att ta sig över de ställen där det ännu låg snö……unghästar är roliga med alla sina ideér.

det var ju så att det knakade en aning eftersom det låg is kvar under snön och den isen har nu börjat smälta. Ja det var ljudet som var förskräckligt farligt och Dollar var beredd att gå i döden för att slippa passera. Oh ja vilken självbevarelsedrift den hästen har;-)

Det var lögn i hel…..te att få honom att gå över och hem skulle vi INTE så vad gör man? Ja inte flyttar man på 950kg oavsett om man har kraft i skänkeln och en ”svajs” i handen. Jag garanterar att det inte hjälper då Dollar är ”rädd”.

Men jag är inte den som är den….jag klev av och gick med honom….vilket SÅKLART gick alldeles utmärkt. ”vågar du gå så kan det ju inte vara så farligt….då vågar nog jag också”. Sen var det ju bara det att det inte är så enkelt att ta sig upp på 182cm igen…;-) Som tur är finns det stubbar i skogen så jag letade upp en sån och ”rattade” in Dollar på lagom avstånd. Är det något han verkligen har lärt sig från grunden så är det att stå still när jag sitter upp. Han står snällt och väntar även om jag ibland måste klänga för att ta mig upp. Sen går han inte förrän jag är klar med eventuell korrigering av stigläder, sadelgjordsspännande osv.

Ja sen red vi vidare och som alltid är han som en fiolsträng….precis ALLT är konstigt. Lustig med denna stora kille, att han är så otroligt ”skvätten”.

Traven gick också bra och han bjuder NÄSTAN framåt nu och hittar sin form helt narutligt. Dock krävs det mycket ben så det är bara att trycka på för att hålla ihop honom.

Men återigen….han är underbar att rida och underbar då han hittar formen:-)

Over and out

Det här inlägget postades i Westyarnhillside info. Bokmärk permalänken.

Kommentera