Min bakgrund

Två år och orädd
Min morbror tränade galoppörer och jag var den som fick ”sitta in” dem. Nu var han kanske inte den mest säkerhetstänkande människa man kunde önska och jag var inte rädd för något så upp på pållen bara.

Familjen hade alltid hästar
Vår familj har i alla tider haft hästar. Brorsan hade ett gotlandsruss som bet alla. Syrran fick sin första häst då hon var 14, innan dess var det morbrors hästar som gällde.

Själv fick jag min egna första ponny då jag var 13. En Newforest som var vildfångad och helt omöjlig att fånga in i hagen. den tävlades i hoppning tills han fick en kronisk skada och blev pensionär. Vi tog oss upp till LA både i dressyr och hoppning, även i allsvenskan.

När jag var 16 startade vi ridskola, ponnyridskola, och jag hade då 2 tävlingsponnier och min första ”stora” häst. det var Batzeba som var mer vild än tam. Hon var 1,51 cm hög och hoppade hus. Dock var hon ett ”bokstavsbarn” och vi hade MÅNGA duster. Hon var hopplös att köra i trailer, helt galen då man kom in på tävlingsbanan och jag fick alltid dispens av domaren att få startsignal innan jag kom in. det gick bara inte att ”rida runt” och vänta….

Batzeba var det bara jag som kunde rida. Då jag skulle gå över till lite större häst och Batzeba skulle säljas blev det problem. Den som köpte henne hade ju sett hennes kapacitet och som alla självgoda hästmänniskor trodde hon att det bara var att sätta hästen på plats…..hon startade 1 gång, sen köpte vi tillbaka hästen och sålde henne som avelssto till en god vän. Batzeba accepterade aldrig någon annan att hoppa henne så hennes karriär tog slut där som tävlingshäst.

Ja efter det har det passerat en hel del tävlingshästar, både egna och andras som jag utbildat. Både svenskfödda och importerade. Jag har tävlat dressyr, hoppning och fälttävlan upp till MSV men för att hålla tävlingsnivån måste man ha pengar till många hästar för hästar går tyvärr sönder.

Jag ”slutade” tävla och gjorde hästuppehåll under många år men nu, 2008, köpte jag häst igen av en ren händelse. Det blev Dollar!!

Jag har utbildat och tävlat andras hästar under många år och varit ridlärare samt privat instruktör men jag förundras varenda dag över att man aldrig blir fullärd.

Min stora passion genom tiderna har varit att ta mig an det material som INGEN förväntar sig något av. Jag utmanas mer av att komma med den häst som ingen tror på och förvåna dem med en snygg runda på tävlingsbanan än att komma med hästen som rent genetiskt BÖR kunna uppvisa en enorm kapacitet.

Jag har därför ofta fått erbjudande om de mest hopplösa material man kan tänka sig men ändå kunnat ta dem upp till MSV. Allt går om man bara vill, det är bara frågan om prioriteringar. Hela min livsfilosofi bygger på det. Kanske därför jag för det mesta lyckas med det jag förutsätter mig.

Kommentarer inaktiverade.